ridskolan.egetforum.se

Ett gratis forum från EgetForum.se



Det här forumet tillhör Ridskolan (www.ridskolan.weebly.com), välkommen!

Ny tråd Svara på tråd  [ 1 inlägg ] 
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Signe Fagerback (ridskolechef)
InläggPostat: 2017 07 22, 10:34 
Offline
Site Admin

Blev medlem: 2017 07 22, 10:03
Inlägg: 5
Signe Fagerback (ridskolechef)

Signe ser ut över hagarna och känner ett lugn i kroppen. Det är tidig söndagsmorgon, solen kastar sina första strålar över omgivningarna och luften är sådär kall och krispig som den bara är tidigt på morgonen. Det skulle bli en fin dag – och lång. Det verkade som att ridskoleanläggningen höll andan inför vad som om bara några timmar skulle förvandlas till ett kaotiskt virrvarr av hästtransporter, nervösa ryttare, föräldrar och partners och hästskötare. Det var dags för höstens första lokaltävling. Hon hade behövt lämna barnen hos deras pappa innan hon kom hit. Söndagar var alltid dagen då de byttes av, men vanligtvis behövde hon inte vara på ridskolan såhär tidigt. Ofta fick barnen följa med, Emma var 8 år och följde efter 10-årige storebror Rufus vart han än gick. De älskade hästar bägge två, men med två hästintresserade föräldrar var det inte så konstigt. Efter skilsmässan fick de varsitt marsvin – som en tröstpresent, kanske – men de tröttnade fort, de ville tydligen hellre ha en ponny.

När Signe blev befordrad till ridskolechef efter att ha jobbat på ridskolan i 15 år så trodde hon att det skulle bli oerhört tufft. Hon hade sett hur Annika, den förra chefen, hade kämpat och ondgjort sig över allt pappersarbete, bråkiga möten med kommunen, telefonsamtal om försenade foderleveranser..., men faktum var att Signe gillade allt det där. Hon gillade att ha kontroll, och bestämma. Hon inte bara gillade det – hon var bra på det. Att peka med hela handen och hålla många bollar i luften, det hade gett henne energi redan som ordförande i stallets ungdomsstyrelse som ung. Hon visste att andra kunde bli provocerade av hennes bossighet, men det rörde henne inte i ryggen. Det hade rört hennes man dock, som hävdade att ridskolan stal för mycket tid av deras äktenskap, men Signe var övertygad om att det bara var hans manlighet som kände sig hotad av hennes nya chefsposition. Uppbrottet var hastigt och intensivt, men hon ångrade det inte för fem öre.

Hon går in i stallet och tar ett varv genom stallgångarna för att hälsa på stallpersonalen, som är i full färd med morgonfodringen. Hon tittar in hos Silver, eller Silver Storm som är hans fullständiga namn, hennes dressyrvalack sedan tre år tillbaka. Han står och tuggar upptaget på sitt hö, lyfter huvudet lojt när hon kommer in för att efter två sekunder återgå till höet. ”Men godmorgon på dig också”, muttrar Signe med en låtsat sårad min, vänder om och går in på kontoret. Där sätter hon upp det mörkblonda håret i en slarvig tofs och slår på datorn.

Det var ljusare när hon var yngre, håret. Visserligen var hon inte särskilt gammal – nyss 42 år fyllda – och hon hade aldrig brytt sig särskilt mycket om sitt utseende. Hon var nästan lite knotig, med långa ben och små, gråblåa ögon. Hon hade fått för sig att hon kunde se ut att vara irriterad, även fast hon bara var sig själv, och var därför noga med att hela tiden le och hälsa ordentligt på människor hon mötte. Om det administrativa arbetet som chef var lätt, så var det sociala arbetet med kollegorna svårare. Hon var inte naturligt social och utåtriktad, utan det krävdes ansträngning. Det brukade gå lättare så fort kollegorna förstod hennes filosofi kring hästar och ridsporten – det var den som var viktig, inte kallpratet i fikarummet, tråkiga relationsdraman och meningslösa vardagshändelser.

För det hade alltid varit hästar som gällde. I tonåren provade hon på andra sporter; basket, tennis, till och med bandy. Men ridningen tog för mycket tid, och hon var ändå ingen bra lagspelare. Hon hade varit duktig i skolan, men ointresserad, så hon utbildade sig till ridlärare av bara farten. Det var aldrig för att hon tyckte om barn särskilt mycket, intalade hon sig själv, men lustigt nog verkade barnen på ridskolan tycka om henne. Själv hade hon varit livrädd för ridskolechefen när hon var barn, och kanske hade hon hoppats på att kunna inge samma respekt och ja, till och med skräck, hos hennes egna ridskolebarn – men utan lycka.

Efter att ha skrivit några mail och sett över startlistor och protokoll inför dagens tävlingar så går hon tillbaka ut i stallet. Det är mer aktivitet nu, de första transporterna har redan rullat in på parkeringen. Hon hinner knappt ta klivet ut från kontoret innan det börjar ställas frågor, ryckas i hennes arm, ropas hennes namn. Hon ler för sig själv, och sätter igång.


Top
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 1 inlägg ] 


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Theme created StylerBB.net
Swedish translation by Virtuality & phpBB Sweden © 2006-2008
Swedish Portal translation by Raben © 2008
phpBB SEO
Skapa forum | Våra villkor | Integritet | ForumPortalen | Rapportera forumet